Jag minns en skiva som jag fullkomligt älskade. Jag minns känslan av allting. Det var verkligen världens bästa skiva. Jag lyssnade på den för inte alls längesedan och den var inte alls bra. Så vad hände egentligen? Självklart har jag ändrats tillräckligt mycket för att inte uppskatta den på samma sätt. Men även om det är på det viset så kom jag ändå ihåg alla låtar i huvudet, jag hade kunnat höra dem för mitt inre precis som de var under flera år med den känslan jag hade förr. Nu när jag hörde den så lät det precis likadant men känslan saknades. Idag när jag minns skivan så känns känslan inte lika äkta. Förr trodde jag att minnena var orienterade i nutiden men nu känns de mer som skuggor från en långt gången gårdag. De har fått sämre värde. Vissa saker är menade att vara minnen. Man bör vara försiktig för att bevara minnen rätt.