En kompis tog sitt liv och min enda kommentar var "Han var skyldig mig 700, fitta.". Samtidigt undrade jag varför jag skulle vara ledsen över hans öde. Jag tyckte att han var en fitta och mitt liv kom inte att påverkas det minsta av hans frånfälle. Dessutom så var det ju självvalt. Det enda som var jobbigt var att ha sådana tankar medan stora delar av mitt umgänge helgonförklarade honom på det där sättet som folk gärna gör med folk som dött. Jag hoppas att jag inte alltid kommer att vara så kall.