Egocentrerade människor. De kan säga att du är kass som om det inte betyder någonting men om du säger att den människan är kass så blir det ett jävla liv. Ingen känsla för jämbördighet, ingen känsla för balans. Att säga att de tror att allting kretsar kring dem är en målande beskrivning. Förr trodde människan att världen kretsade kring solen. I denna världen är solen den starkaste stjärnan, centrum för all tyngdkraft. Så om jag tror att allting kretsar kring mig så har gravitationen i min värld placerats i min bröst korg. Jag kan slänga kränkningar omkring mig, men jag slänger iväg dem, ut från centrum, ut från dragningskraften. Du är blott en arteroid, du har ingen dragningskraft, så väl där borta väger orden inte lika tungt. Så släng dem tillbaka och det är klart att det är värre för samma ord väger tyngre här. Vi kan även få samma komplimang men din är inte värd att uppmärksammas medan min har all rätt att stiga mig åt huvudet. När jag är bra är jag bäst. När det är synd om mig så har aldrig någon mått så dåligt... Jag är solen i en heliocentrisk världsbild. Klart att det inte fungerar. Alla relationer bör bygga på att hålla gravitationens centrum emellan varandra. På så sätt väger saker lika för lika. Saker vi gör flyttar tyngdpunkten så var uppmärksam. Ge och ta. Ett evigt spel. Den väsentliga vågskålen.