Jag har en tendens, att i alla situationer, kunna skratta åt den ironi jag finner - oavsett hur allvarlig situationen är. Ni ska få veta någonting som jag skrattar åt idag, även om det är lite problematiskt för mig.
Jag visste precis vem jag var, fanns ingen säkrare än jag, när jag sökte genom livet efter någonstans att känna mig hemma. Nu när jag för första gången verkligen känner mig hemma så har jag lyckats tappa bort mig själv. Så som jag såg världen utan den där bekanta känslan, familjärt igenkännande, så ser jag nu mig själv.
Ironiskt.