Har sett människor som stjäl andras historier.
Folk som vill framställa sig. Extremt behov av att framställa sig underblåses av egocentrik. Egocentrerade människor är lätta. Allt ska handla om dem. Here comes the wicked shit. Om jag berättar en historia för en egocentrerad människa och denna egocentrerade människan faktiskt verkligen uppskattar historian så betyder det förmodligen att egocentrikern lever sig in i min historia. Allt som är väsenligt för en egecentriker upplevs av egocentrikern. Sedan, efter ett tag, när historian har satt sig långt in i huvudet på egocentrikern så kommer inte egocentrikern minnas vem det var som berättade eller ens att det faktiskt hände någon annan. I egocentrikerns huvud så är historian en personlig upplevelse och alla personliga upplevelser hos en egocentriker handlar naturligtvis om egocentrikern själv.
Hur skulle det kunna handla om någon annan? Förståelse för upplevelsen omvandlas felaktigt till en personlig upplevelse för en egocentriker är bara bekant med förstapersonsupplevelser.
Om man sedan konfronterar egocentrikern med att det egentligen hände dig så måste man komma med obestridliga bevis för att faktiskt övertyga. I alla andra fall kommer egocentrikern sannolikt att börja påstå vad det egentligen var som hände dig (om ni var i situationen samtidigt) eller börja påstå att samma sak hände egocentrikern.

Vårat medvetande är väldigt bedrägligt, våra medvetande vill aldrig ha fel, vårat medvetande vill vara allt vi är och inget mer. Ett bra exempel är split-barin-experimentet som går till såhär. Vänster synfält tolkas av höger hjärnhalva och höger synfält tolkas av vänster hjärnhalva. Områden för tolkning av bilder respektive område för tal sitter i olika hjärnhalvor. Personen i fråga har skadad förbindelse mellan hjärnhalvorna vilket innebär att områden inte kommunicerar med varandra. Personen visas sedan en delad bild, höger del av bilden visar ett hönshus och vänster sida visar en snötäckt tomt. Sedan ombeds försökskaninen att välja den mest passande av flera andra bilder, bland annat en schyffel. Schyffeln väljs (enligt visuell hantering) naturligtvis för att skotta snö.
Men när man sedan ber personen att berätta varför så aktiverar man andra sidan av skallen och personen kan då utan minsta tvekan svara "Man behöver en schyffel för att skotta hönsskit".
Rationaliseringen sker spontant, direkt och omedvetet. På samma sätt kan egocentrikern göra för att motivera att minnet faktiskt tillhör egocentrikern och inte dig.

Grundpoängen i detta är att en egocentriker per definition inte ljuger då en lögn är en medveten handling och mot bakgrund av detta borde vi kunna öka förståelsen för egocentriker, vara mer överseende och om det är någon vi faktiskt bryr oss om så kan vårat större perspektiv vara till hjälp om vi vill ta personen utanför sin egocentrik och successivt bryta den.

En anna lustig historia som har med felande minnen att göra.
En vän och jag skjutsades på cykel för att ta oss två mil utanför stan. På den tiden hände det att jag lånade hans byxor emellanåt. Vi föll i diket hur som helst och den som blev skjutsad fastnade med byxorna bak kugghjulet, det tog sin tid att få loss. Båda min vän och jag har samma 100%'iga minne. Alltså, han minns att han fastnade och jag minns att jag fastnade. Minnet känns 100%'igt på grund av den egna upplevelsen. När jag faktiskt litar på honom så litar jag på att han är 100% säker samtidigt som jag själv känner att jag är 100% säker. Jag har ingen rätt att påstå att han minns fel utan att erkänna möjligheten att jag minns fel. Båda är 100% säkra men det enda vi egentligen är 100% säkra på, den enda sanningen som historier faktiskt förtäljer är att 100% säkra minnen kan vara felaktiga. Det är lite läskigt när man tänker på det.