Framtiden finns inte. Den är inte kommen.
Dåtiden finns inte. Den har flytt.
Mitt huvud är fyllt med återgivningar av massa "nu" som inte längre är nu och därför inte egentligen existerar - minnen. Minnen är fina, men det är allt de är. Så vad existerar? Mitt medvetande existerar. Cogito ergo sum - jag tänker, jag är. Jag är medveten NU. Jag finns NU. NU finns - ingenting annat.

Om ni håller med så långt så ska jag presentera er för problemet.

Det tar cirka 0.5 sekunder för hjärnan att processa information från sinnesintryck till en medveten nivå.
Väl när bilden av tillvaron är sammanställd projiceras vårat medvetande bakåt i minnet och skapar en illusion av ett "nu". Illusionen av "nu" uppstår alltså 0.5 sekunder efter det faktiska nuet. Medvetandet är bevisligen förskjutet. Så vi lever i dåtiden som inte existerar, vilket omvandlar nu till framtid som inte heller existerar.

Så kom inte här och tro att du är någonting. Haha.