Perspektiv - En bättre människa.
Driven av en vilja till att vara bra - Ofelbart Absolut.
Jag har försökt att likvidera varenda fel. Att hålla mig till vad som är obestridligt rätt. Se världen med öppna ögon och anpassa mig efter det. Har du byggt luftslott så har jag inte haft minsta samvete om jag krackelerat fundamenten och fått väggarna att vittra så länge jag gjort det med någonting konkret, någonting obestridligt.
För då har jag väl inte gjort fel? Konkret sett.
Studsa stadens gator fram med min sylvassa nål och poppa era rosa ballonger.
Den bästa känslan är när din bubbla skälver - jag behöver bara andas på den.
Diskussion med min goda granne om mina redan öppna ögon. Jag uppskattar att veta, ser världen sann och anpassar mig efter det. Men det är svårt att vara lycklig där. Jag hatar att tro. Det närmsta jag kommer att tro på är när jag radar upp alla möjligheter och sannolikhetsklassar dem och sedan försöker anpassa mig till allting i samma proportioner som sannolikhetsfördelningen över dem. Då "tror" jag väl kanske i viss mån på det mest sannolika. Men min tro är fortfarande baserad på någonting i den konkreta världen och med enbart den konkreta världen som grund för ens navigationsparametrar så är det svårt att vara lycklig.
Jag hatar hopp - Det grumlar mitt omdöme.
Diskussion med min goda granne fick mig att öppna mina redan öppna ögon.
Ni som tror på det där som inte egentligen är konkret förankrat i verkligheten. Ni som tror på det där som man med logiska resonemang kan bestrida. Ni som tror på det där som ni med logiska resonemang inte kan försvara.
Kanske gör det er lyckligare. Det är svårt att vara lycklig i min värld, lätt att vara cynisk.
Jag kanske har rätt - men jag är inte lycklig.
Ni kanske har fel - men ni är lite lyckligare.
Om felen i sig är harmlösa men bringar er lycka, varför ska ni inte få behålla dem?
Varför ska jag studsa stadens gator fram med min vassa nål?
Din lycka kanske gör er till bättre människor?
Att vara bättre genom att ha fel?
Kanske jag till slut förstår dig?
Jag ser din bubbla skälver - Jag håller andan.
Era luftslott är vackra och det kanske egentligen är allt som räknas?
Men jag kan ändå inte stänga mina ögon.
Lycka är ett post-konstruerat begrepp,
och inte en existerande känsla.
Följaktligen går den inte att uppleva.
Och man behöver därför inte heller,
sträva efter den.
Jasså du. Låter som ett uttalande baserat på att rättshaveristiskt och uppgivet försvara sin egen misär som att den inte vore nått att skämmas över. Jag har upplevt lycka, vilket du uppenbarligen inte gjort. Vilket tar bort din kvalifikation för att faktiskt uttala dig om saken. Ledsen, men fyndiga formuleringar är värdelösa utan tanke bakom.
hmm, det e vad jag tror, folk sträva hela tiden efter lycka, men om man inte vet om man är lycklig, hur kan man då veta att det är lycka? Jag e en levnads glad människa , alltid positiv och glad, men är det lycka?det e bara en teori.. det finns ingen som kan förklara vad lycka är,...
Du postulerar väldigt mycket. Jag blir faktiskt förvånad om du med ord kan förklara en enda känsla på tillfredsställande sätt. Se det som en direkt utmaning. Vidare så är det, i alla fall för mig, så att lycka är någonting absolut, som att älska eller hata. Man kan tro att man hatat många gånger fram tills första gången man verkligen gör det. Då inser man att hat är någonting som inte går att förneka. Någonting självförklarande. Någonting självdefinierande. Så enligt det så har du uppenbarligen inte varit lycklig. Men jag har. Och som sagt, jag skulle inte kunna förklara hat för dig om du inte upplevt det, jag skulle inte kunna förklara att älska så att du förstår och jag kan bara ge dig misslyckade försök med att beskriva lycka. Så förklara för mig hur glädje känns. Hur får du någon som aldrig känt glädje att förstå glädje? Och i så fall, om bara väldigt få upplevt glädje, skulle du då påstå att glädje inte finns?
Du förstod mig nog inte riktigt. glädje för mig är en varm känsla i hela kroppen, självklart har jag hatat o jag älskar.. det jag kan defeniera till lycka är när mitt barn föddes, det va en obeskrivlig känsla så det kanske va lycka?
Nu försöker du beskriva en emotionell känsla med en fysisk. Är det rättvist eller tillfredsställande? Om jag aldrig känt glädje så hade jag med största sannolikhet inte förstått vad du pratar om. Jag trodde också att jag hatat många gånger, tills jag verkligen hatade för första, och enda, gången. Poängen är att det finns många som kan förklara vad lycka är, men de kan bara förklara den för de som redan vet. Jag kanske missuppfattade dig, men när du går ut så starkt med definitiva påståenden om att lycka inte finns och att ingen kan förklara det så krävs väl också en tydlig markering när du överger synen på det som definitivt? Jag klandrar mig inte.
