Det var en gång en man som stod varje varje dag i en fabrik längst med vid rullbandet och gjorde samma samma små små saker om och om igen med alla likadana små små saker som kom längs det rullande rullbandet. Eftersom att hans arbetssyssla var så väl invand så hade han hela huvudet helt ifred. Dagdrömmar flödade ut över diverse konturer och vissa skar nästan in i verkligheten. Han hade inte bara helt absurda och grandiosa drömmar utan även mindre mer realistiska drömmar. En av dem var att uppfinna en maskin som kunde underlätta hans arbete. När drömmen aldrig släppte så kände han sig driven att förverkliga den. En maskin som gör samma samma små saker med alla dessa små saker som kom på det rullande rullbandet. Veckan efter förlorade han sitt jobb. Ironiskt att han försökte underlätta för sig men försvårade istället. Att han band ris åt egen rygg är också ironiskt. Avlastningen av börda blev en större börda.