Desto längre vi går i våra resonemang desto mer låsta blir vi till dessa resonemang. Om det bara finns ett rätt resonemang så är det inget problem. Men om det finns flera rätt så är förmodligen inte alla bra. Det finns dåliga resonemang som är rätt. Man får barnvakta sig själv och låta bli dåliga resonemang... För man vill väl inte vara låst till ett dåligt resonemang? Sitta fast i dåliga tankar?


"Jag placerar inget värde i livet så jag skulle kunna skära halsen av mig lekfullt med glimten i ögat"

"Ryck upp dig !"

"Ser jag ut att vara nere, eller?"

(Nej... Det ser du faktiskt inte ut att vara. Vad kan jag säga?)


Vad ska man säga till en sådan människa? Man har ju inte lust att säga "Hey, whatever floats your boat"... Men finns det så mycket mer man kan säga? Att utveckla värderingar är krävande och förmodligen ingenting som man övertygar någon om hux flux. Ett perspektiv som jag har är att sanningen är oantastlig även om den gör jävligt ont ibland. "Sanningen flyter i våra ådror så vi tvingas blöda för en rak rygg". Många andra håller sanningen för sig själva när de vägrar att blöda. People get fake to get by... Är det baserat på legitima resonemang eller har de fel? Har jag rätt att påstå någonting? Är mitt perspektiv ett resultat av ett låst resonemang hos mig? Ett lätt sätt att utveckla låsta resonemang är genom att idealisera för mycket. Många mår dåligt av en idealisering av världen när världen inte egentligen är ett ideal. Vi fylls med lögner om att livet är lätt, du kan bli vad du vill och du kommer må bra. Men hur många mår bra? Alltså BRA? De flesta har potentialen att må "okay" som stabilast medan kontrasten till lögnen vi trodde på får oss att må dåligt... För sanningen är att människor kommer svika, kommer såra, kommer dö och det är så världen ser ut. Välj folk omkring dig som helhetspaket, väg alla aspekter. Du har nytta av falska vänner, utnyttja dem skamlöst. Om en människa sårar dig omedvetet, hur väsentligt är det om människan kan läka dig igen? Folk dör och du kan inte ändra på det. Varför hänga upp sig på det? Är mitt resonemang låst eller hittar jag bara ingen anledning till att överge resonemanget? Eller är det egentligen avsaknad av anledning till att överge resonemanget som låser oss? I vissa fall kanske. I andra fall är det väl önsketänkande och vägran att acceptera som låser oss... Men tankevärldens terra incognita kommer aldrig att skrämma mig och just därför kommer jag långt i mina resonemang. Just därför låser jag mig lätt.