Fördomar. Ett väldigt negativt laddat ord. Vi tänker oss rasistiska åsikter som att alla blattar parasiterar systemet. Vi tänker oss att bögar har AIDS, att emos skär sig, att hiphopare röker hasch och förnedrar kvinnor och så vidare. Men vi tänker inte på samma sätt gällande att vi tror att leende människor är snälla till exempel. Många fördomar är dessutom bra. Man känner igen olika former av människor och även om det kanske finns vissa människor inom en grupp som bryter mallen så är dessa människor inte värda att söka när det tar energi att plöja sig igenom den gruppen där jag generellt sett inte kommer överens med folk. En rätt utformad fördom är som en genväg i mitt liv och livet går mycket ut på att skapa dessa genvägar och på så sätt öka min framfarts hastighet. Det finns dåliga och bra fördomar och det som definierar en dålig fördom är inte värderingen som ligger till grund utan snarare hur det faktiskt påverkar dig. Rasism som exempel. Att värderingen är skit är ju uppenbart. Men om vi istället kollar hur det påverkar en människa i vardagslivet så är denna fordonen någonting som ger upphov till mycket agg och irritation. Det stjäl både energi och fokus som istället hade kunnat läggas på positiva och produktiva saker. Genväg blir senväg. Andra fördomar om grupper fungerar snarare som "Jag vill inte känna dessa människor för de har ingenting att ge". Är fördomen rätt utformad så är den också generellt sett sann. För den sakens skull behöver inte irritationer uppstå och man sparar tid och energi.

"Mognad är en samling fördomar man utvecklat vid 18 års ålder"
Albert Einstein.