Luleå. "Sveriges nordligaste metropol". Enda stället jag sett norrsken. Gatorna är lugna. Folk är trevliga men känns en aning reserverade. Folk är lika lugna som gatorna. Avstånden mellan orterna är långa. Kylan är annorlunda. I trettio minus rör man sig mellan bussarna som för övrigt har tillräckligt tight anslutning för att en smärre försening ska orsaka kaos med missad anslutning och utgången biljett utan ersättning. En gång såg vi en kille slå på sin tjej mitt i stan. Vi blev arga, i synnerhet Micke. Precis när vi skulle ingripa anlände polisen. Dumfittan täckte upp för sin pojkvän så att polisen stack igen. Låt henne ha det då? Luleå. Jag flyttar aldrig mer tillbaka.