Uddevalla. En liten stad fylld med både uppförs- och nedförsbackar. En stad där man lätt ser vilka folk är. Lätt att hitta sköna människor för de är verkligen sköna. Lätt att se vilka som är idioter för de är verkligen idioter. Lätt att se vilka som är falska och fake för de är verkligen korkade. Uddevallabor är öppna på ett annat sätt än falkenbergare. De är inte öppna med samma värme men ändå lite mer utåtriktade. Jag har heller aldrig förut varit i en stad med mer hundskit på trottoarerna. Här blåser nästan jämt men aldrig riktigt riktigt mycket. Oavsett vart i Uddevalla du är så är det aldrig långt till en höjd med utsikt över hela stan. Uddevalla ser inte ut att ha tagit över naturen så som andra städer, staden ser snarare ut att vara inkilad i en sänka mellan trädbeklädda kullar. Hörde att Uddevalla ansågs vara en ful stad, någonting jag inte kan förstå. Okay för att området runt bussstationen är fult som fan men bortsett från det är stan mysig. Att bussstationens namn heter Kampenhof, vilket låter som ett nazistlager, gör ju inte saken bättre. Uddevalla är mitt första hem, första stället jag känner att jag hör hemma på. Vi får se om jag flyttar.