Jag tycker inte om världen.
Den materiella världen alltså.
Jag tycker inte om hus, tak,
tegel, ljud, ljus, kött och blod.
Jag tycker om tankar, idéer
resonemang, personligheter,
medvetande, .Det är lustigt
att mitt största intresse (fysik)
beskriver någonting som jag
avskyr. Jag skrev ett inlägg
där jag framhärdar att min
verklighet utspelar sig mellan
mina tinningar och bakom
kulliserna på det de flesta
kallar verkligheten. Världen,
som en stor betongklump,
mellan de två saker jag älskar.
Ofta känner jag att mina tankar
vill förenas med allting bakom
kulisserna, men "verkligheten"
är i vägen. Ofta känner jag att
mitt medvetande inte vill vara
kvar inuti mitt huvud. Jag känner
mig bunden, fångad, instängd.
Jag vill befria mitt medvetande.
Jag vill separera min kropp och
mitt medvetande. . . . . . . . . . .



.                                                                                                     Jag känner till två sätt att göra detta på.
.                                                                                                     Ett lätt och ett svårt.
.
.                                                                                                     Låt oss göra det svårt.